Badkaret är allt man behöver

Vattnet var varmt och omslöt hennes kropp som en kärleksfull famn. Skummet från badoljan lade sig som ett mjukt täcke över ytan, doften av lavendel och vanilj fyllde rummet och skapade en nästan drömlik atmosfär. Stearinljusens fladdrande lågor kastade skuggor på väggarna, och världen utanför kändes plötsligt väldigt långt borta.

Hon lutade huvudet bakåt mot badkarskanten och blundade, lät vattnet omfamna varje centimeter av hennes hud. Hennes fingertoppar gled långsamt över sina bara axlar, ner mot nyckelbenet, och hon njöt av hur varm och mjuk huden kändes under vattnet. Ett leende spred sig över hennes läppar, som om hon delade en hemlighet med sig själv.

Hennes hand smekte ner längs sin egen kropp, från bröstet till magen, där hon lät fingrarna stanna och cirkla mjukt, utforskande. Hennes andetag blev tyngre när hennes egen beröring fick en välbekant hetta att vakna inom henne. Vattnets stilla rörelser förstärkte känslan, liksom det nästan hypnotiska droppandet från kranen som fyllde rummet med ett rytmiskt, förföriskt ljud.

Hon öppnade ögonen och såg hur ljusets reflektioner dansade över vattenytan. Hennes andra hand försvann under skummet, och hon slöt ögonen igen, lät sig försvinna helt i stunden. Varje rörelse hon gjorde, varje liten beröring, skickade vågor av njutning genom hennes kropp. Hon var sin egen, hennes lust var hennes egen, och just nu behövde hon inget annat än det hon gav sig själv.

När hennes kropp slutligen spändes och värmen exploderade inom henne, lade hon huvudet bakåt igen och andades ut långsamt. Ett nöjt leende vilade på hennes läppar, och världen utanför kunde vänta lite till. Här i badkaret, med vattnet som sin bundsförvant, hade hon allt hon behövde.