Det fortsätter naket

Regnet hade tilltagit, trummade hårt mot rutan nu – men inne i rummet var det bara hetta. Hennes kropp låg utsträckt under honom, glänsande av svett och upphetsning, bröstkorgen hävde sig mot hans medan hon grep tag i hans rygg, naglarna lämnade tunna röda spår som fick honom att morra djupt i halsen.

– Vänd dig om, viskade han hest, och hon lydde utan att tveka.

Hennes hud var varm, nästan brännande under hans händer. Han drog henne upp på knä, lutad mot sänggaveln, och pressade sina läppar mot hennes skulderblad, bet försiktigt – tills hon kved till. Hans händer famlade över hennes höfter, styrde henne, och när han trängde in i henne var det som ett slag – snabbt, hårt, och elektriskt.

Hon kastade bak huvudet, stönade hans namn i ett ljud som nästan var ett rop. Han höll henne hårt, drev in i henne med en kraft som fick hela sängen att knaka under dem. Deras kroppar slog samman i ett rytmiskt crescendo, en våldsam dans av hunger, kontroll, fullständig förlust.

Hon var bortom tanke nu, bara känsla, hetta och tryck och den där djupa rösten bakom henne som frustade i takt med hans rörelser. Hans hand sökte sig runt hennes kropp, fann den plats som fick henne att darra, skälva – och när han rörde vid henne där, samtidigt som han tryckte sig ännu djupare in, exploderade allt i henne.

Hon skrek hans namn, oförfalskat, som om det var det enda ord hon kunde.

Han följde henne sekunder senare, stönade lågt och rått mot hennes nacke, höll henne hårt när hela hans kropp skakade av urladdningen.

Sedan blev det tyst. Bara andetag, tunga och djupa. Svettiga kroppar som sjönk ner mot lakanet, fortfarande flätade i varandra. Och ute fortsatte regnet att falla, som om världen försökte svalka något som redan brunnit ner till aska.