Du och jag i parken

Det var en sen eftermiddag i parken, när solen låg lågt och målade himlen i varma nyanser av guld och rosa. Luften var mättad med doften av gräs, blommande träd och sommarvärme. De satt på en avskild bänk, halvt gömda bakom täta buskar, där ljuden från stadens brus bara var ett avlägset sorl.

Hon lutade sig närmare honom, hennes bara ben snuddade vid hans, en lätt beröring som skickade små ilningar genom dem båda. Hennes blick var lekfull, utmanande, och när hon sakta bet sig i underläppen visste han att hon gjorde det medvetet, bara för att reta honom.

Han lät fingertopparna smeka hennes hand, sedan upp över hennes bara arm, sakta, njutningsfullt. Hon rös till, men flyttade sig inte undan. Istället lade hon en hand på hans lår, lät naglarna rita osynliga mönster genom tyget.

Deras andetag blev djupare. Han lutade sig in, deras läppar möttes, först mjukt, utforskande, sedan djärvare, hetare. Hennes fingrar kramade hans nacke, drog honom närmare, medan hans hand smög sig längs hennes midja, över den tunna klänningens tyg.

De visste att vem som helst kunde passera. Att en joggare, en hundägare, en annan kvällsvandrare kunde få syn på dem. Just det gjorde det hela ännu mer elektriskt, ännu mer oemotståndligt.

Hon drog sig undan, hennes andetag tunga och blicken mörk av lust. “Ska vi gå?” viskade hon, men i hennes ögon fanns en glöd som sa att leken bara hade börjat.