13 januari 2026
Författare: Kendra
Hon satt kvar vid skrivbordet långt efter att alla andra gått hem för kvällen. Kontoret låg tyst, bara hennes...
Det var sent. Byggnaden var nästan tom, kontorsljuset dämpat, nattstädarnas vagnar stod tysta i korridorerna. Hon klev in i hissen med mappen i handen, trött men vaken i blicken. Dörrarna höll på att stängas när han dök upp – samma skjorta som tidigare under mötet, uppknäppt en knapp till nu.
Han log. Hon log tillbaka, men kortare. Det låg något annat i hennes ögon. Något som stannade kvar efter att dörrarna stängts och de var ensamma i hiss nummer fem.
Han tryckte på våning 3. Hon tryckte inte på något alls.
Tystnad.
Inte obekväm – laddad. Hissens svaga brummande fyllde rummet som ett lågmält förspel. Deras blickar möttes i spegeln. Ingen sa något. Ingen behövde.
När hissen ryckte till – en tillfällig paus mellan våningar – tog hon ett steg mot honom. Fingertopparna vilade mot hans bröst, precis vid kanten där skjortan öppnades. Han såg på henne som om tiden precis slutat fungera.
Sedan lutade hon sig fram och kysste honom. Inte mjukt. Inte försiktigt. Det var en kyss som aldrig borde ha hänt – och därför smakade exakt som den gjorde.
Hans händer fann hennes rygg, pressade henne mot hissväggen. Hennes ben hakade över hans, kroppen sökte hans utan att fråga om lov. Andetag studsade mot hissens kalla väggar. Fingrar i hår, naglar mot nacke, läppar över halsens puls.
Våning 3 blinkade till.
De släppte taget i samma andetag.
När dörrarna gled upp var de två välklädda kollegor igen.
Men i spegeln bakom dem glödde ännu dimman av vad som precis hänt — i hiss nummer fem.
"Jag skriver för att låta fantasin röra vid dig."
Jag skriver erotiska noveller där stämningen är riktigt läcker. Jag använder mina vilda fantasier, och egna erfarenheter som inspiration, och jag älskar att skapa berättelser som är heta, lekfulla och fulla av den där laddningen som stannar kvar även efter sista ordet.
