Konstutställningen

Hon hade gått dit ensam. Han hade ringt sent och sagt att han var fast på jobbet och kanske kunde dyka upp senare, men det hade gått två timmar och hon hade slutat hoppas. Hon rörde sig långsamt genom de vita salarna, ett champagneglas i handen, klädd i en mörkgrön klänning som omfamnade hennes höfter och slutade strax ovanför knät. Konsten var stor och abstrakt, mest skulpturer i marmor och brons, och hon var en av de få besökare som var kvar så här sent på vernissagen.

Hon hade stannat framför en särskilt stor skulptur, två figurer sammanflätade i sten, när hon kände en närvaro bakom sig. Hon vände sig om och där stod han. Han hade hunnit dit ändå. Hans skjorta var lätt skrynklig, han hade hängt kavajen över armen, men hans ögon hade samma intensitet som alltid när han letade efter henne i ett rum.

Han kom fram och rörde inte vid henne. Han stannade en armlängd ifrån henne och såg på skulpturen, sedan på henne. Han tog hennes champagneglas och drack det sista innan han ställde det på ett angränsande bord. Han räckte ut handen och hon tog den. Hon trodde han skulle leda henne mot utgången. Istället ledde han henne djupare in i galleriet, genom en tyst korridor och förbi de stora salarna.

Han hade tydligen varit där förut. Han kände till var det fanns ett mindre rum som inte var öppet för allmänheten denna kväll, en sal som höll på att förberedas för nästa veckas utställning. Konstverk stod täckta av vita lakan. Belysningen var dämpad. Han ledde in henne och stängde dörren bakom dem. Han låste den från insidan.

Han vände sig mot henne och tog hennes ansikte i sina händer. Han kysste henne djupt. Hans mun smakade av champagne och av väntan. Hennes händer fann hans skjortbröst och hon kunde känna hans hjärtslag genom tyget. Han hade saknat henne, kunde hon förstå av hur han kysstes, med en otålighet som låg precis bakom hans tålamod.

Han backade henne sakta tills hennes rygg mötte väggen mellan två täckta konstverk. Hans hand fann hennes lår genom klänningen och drog tyget uppåt, samlade det runt hennes höfter. Hans fingrar gled mellan hennes lår. Hon hade en tunn svart trosa under som han drog åt sidan utan att ta av sig. Hans fingrar fann henne redan våt. Hon stönade lågt mot hans mun.

Hans två fingrar trängde in i henne medan tummen cirklade över klitoris. Hans andra hand fann hennes bröst genom klänningen, kupade och klämde. Hon klamrade sig om hans axlar. Hennes huvud föll bakåt mot väggen. Han kysste hennes hals, lämnade våta märken som hon kunde känna kallna i luften efter honom. Hennes höft började röra sig mot hans hand av sig själv.

Han arbetade henne tills hennes andning blev oregelbunden, sedan stannade han. Hon kvitterade ett missnöjt ljud men förstod när hon hörde honom knäppa upp byxorna. Hon räckte ut handen och hjälpte honom, drog ner dragkedjan, fann honom hård och varm i sin hand. Hon strök långsamt en gång, två gånger, och hörde hans flämtning mot hennes öra.

Han lyfte upp henne. Hon slog benen om hans midja och kände hans armar starka under hennes lår. Han styrde in sig i henne mot väggen och hennes ryggrad krökte sig. Hon stönade högt och han kvävde ljudet med sin mun. Hans rörelser var långsamma först, kontrollerade, som om han kämpade för att inte rusa allting. Hennes naglar grävde sig in i hans överarmar genom skjortan.

Han började röra sig snabbare. Hans höfter slog mot hennes lår med dova ljud som studsade mellan väggarna. Hennes klänning hade glidit upp helt och samlats om midjan, hennes ena bröst hade snubblat upp ur klänningens halsringning och han hade tagit bröstvårtan i munnen utan att stanna sina rörelser. Hon klamrade sig om hans nacke, hennes panna mot hans tinning, hennes andetag i hans öra.

Skulpturerna runt dem stod stumma vittnen under sina lakan. Belysningen var så dämpad att deras egna skuggor på de vita ytorna verkade tillhöra en helt annan scen. Hennes klänning hade en mörk fläck där hennes blöta ben gnuggade mot sömmarna och hennes hår, som hon hade satt upp så omsorgsfullt, var nu halvt lossnat och föll i slingor mot hennes hals.

Hans rörelser blev mer oregelbundna. Han kände det också nu. Hans hand vandrade mellan dem och fann klitoris, började cirkla i takt med stötarna. Hon visste att hon var nära. Hon stönade hans namn för första gången den kvällen och det var som om ordet i hennes mun var slutsignalen. Värmen exploderade djupt inne i henne och hon kom skälvande, naglar djupt i hans rygg, kroppen ryckande mot väggen.

Han följde efter omedelbart, fingrarna grävde sig in i hennes lår, ett djupt brummande mot hennes hals. Hans höfter ryckte några sista gånger och sedan stillnade hans kropp mot hennes. De andades hårt tillsammans. Han höll henne fortfarande upp mot väggen, hans bröstkorg höjdes och sänktes mot hennes.

Han satte ner henne långsamt. Hennes ben skälvde fortfarande och han höll henne stadigt tills hon kunde stå själv. Han hjälpte henne att rätta till klänningen, drog ner tyget över hennes höfter, justerade halsringningen så att bröstet återigen var täckt. Hon log mot honom medan han gjorde det, en tyst öm rörelse som överraskade dem båda.

Han kysste hennes panna långsamt. Sedan tog han hennes hand och de lämnade rummet utan ord. När de återvände till de stora salarna hade vernissagen nästan tagit slut och de få gäster som var kvar var upptagna med att avsluta sina samtal. Ingen lade märke till hur hennes kinder fortfarande glödde, hur hennes hår hade ändrat form sedan tidigare, hur han fortfarande höll hennes hand som om han var rädd att hon skulle försvinna.

De gick ut i den svala natten tillsammans.