Maskeraden

Hon visste inte vem han var. Det var hela poängen. Festen pågick i en stor våning i innerstaden, alla gäster bar masker, ingen skulle använda riktiga namn. Hon hade fått inbjudan via en väninna med ett vinkande löfte om att det skulle bli en kväll hon inte skulle glömma. Hon bar en djupröd klänning med rygg som dök ner till svankens början och en svart spetsmask som täckte ögonpartiet. Hennes hår var uppsatt och blottade nacken.

Hon hade fått ögonkontakt med honom genast hon kom in. Han stod vid en stor pelare i salongen med ett glas i handen, klädd i mörk kostym med vit skjorta öppen i halsen. Hans mask var enkel och svart, täckte halva ansiktet, men hans mun syntes och den rörde sig i ett långsamt leende när hans ögon hittade hennes. Hon log tillbaka och tog ett glas champagne från en passerande bricka utan att bryta blicken.

De rörde sig runt varandra hela första timmen, en stum dans där ingen tog det avgörande steget. Hon talade med andra människor men kände hans närvaro hela tiden, visste exakt var i rummet han befann sig. När hon till slut hörde någon föreslå att de skulle dansa till musiken som spelades från en levande kvartett i ett av angränsande rummen tog hon den naturliga möjligheten. Hon vände sig direkt mot honom över rummet och räckte ut handen.

Han satte ner sitt glas och gick mot henne utan ett ord. När han nådde fram tog han hennes hand och förde den till sina läppar, en lätt kyss mot knogarna som var omodern och avsiktlig. Sedan ledde han henne mot dansgolvet. När hans hand fann hennes nakna rygg flammade huden under hans handflata. De rörde sig till musiken, hans hand stadig på hennes svank, den andra fast om hennes. Han talade inte. Hon talade inte. Det blev en del av leken.

Efter den andra dansen ledde han henne ut ur salongen, genom en dimmig korridor mot en avlägsen del av våningen. Han öppnade en dörr till ett litet rum, någon sorts privat salong med tunga sammetsdraperier och en stoppad chaise. Han stängde dörren bakom dem och låste den. Hon hörde låsmekanismens klick och kände hur det skickade en våg genom henne.

Han närmade sig långsamt. Han nådde upp och lyfte hennes haka, lutade sig sedan fram och kysste henne. Hans mun var skicklig, varm, smakade lätt av whiskyn han hade druckit. Hans tunga sökte och fann hennes. Hans händer hittade hennes höft genom det silkiga tyget, drog henne mot sig. Hon kände honom hård mot sig genom byxorna. De hade fortfarande inte talat med varandra. Hon visste fortfarande inte hans namn.

Han vred henne om så att hennes rygg var mot honom. Hans händer fann den första hakan på klänningens halslinning och började lösa upp den. Bit för bit lossnade tyget bakifrån. Hon kände hans andning mot hennes nakna axel. Klänningen gled från hennes axlar och sjönk till golvet i en röd hög runt hennes fötter. Hon hade inget under förutom mörka strumpor som höll sig själva uppe på låren med spetsband. Hon klev ur klänningen och stod nästan helt naken framför honom, fortfarande med masken på.

Han vände henne mot sig igen. Hans ögon bakom masken vandrade över henne långsamt, en värdering som inte var nedlåtande utan beundrande. Han tog ett steg fram och hans händer fann hennes bröst. Hans tumme cirklade runt hennes bröstvårtor tills de var stenhårda. Sedan sänkte han huvudet och tog den ena i munnen. Hennes hand fann hans hår genom masken och hon stönade lågt mot rummets tystnad.

Hon arbetade med hans knappar nu, otåligt. Hans skjorta gled från hans axlar och hon såg mörk hud, bred bröstkorg, en lätt streck av hår nedåt buken. Hon knäppte upp hans byxor och de föll till golvet. Hon nådde in i hans boxershorts och fann honom hård och varm. Hans flämtning var det första ljudet ifrån honom hela kvällen.

Han lyfte upp henne och bar henne de få stegen till chaisen. Han lade henne ner och kröp över henne. Hans mask var fortfarande på, hennes också. Det fanns någonting i att se en främling över sig som hon inte hade förväntat sig. Han kysste henne djupt medan hans hand vandrade ner mellan hennes lår, fann henne våt och redo. Två fingrar gled in i henne och hon kvitterade mot hans mun.

Han arbetade henne ett tag, fingrar djupa och tumme cirklande över klitoris, tills hennes höfter rörde sig mot hans hand av sig själva. När han tog bort handen var det bara för att ersätta den. Han spred hennes lår med sina knän och styrde in sig i henne med en lång djup rörelse. Hennes ryggrad välvde sig från chaisens stoppade dyna. Hon stönade högt i den lilla rummet och brydde sig inte om vem som kunde höra.

Han började röra sig hårt, rytmiskt, utan att vara skyndsam. Hans höfter slog mot hennes lår med dova ljud. Hennes hand klamrade sig om hans överarm, den andra grävde sig in i chaisens sammetsklädsel. Hans mask var ovanför henne, det halva av hans ansikte synligt, hans mun arbetande mot hennes hals, hennes axel, hennes bröstvårtor i tur och ordning. Det fanns ingenting bekant i hans drag och det gjorde det hela mer levande.

Han växlade vinkel, lade ena av hennes ben över sin axel, och den nya djupet fick henne att kvitta ett rop. Hans tumme arbetade klitoris i takt med hans rörelser. Hon kände värmen byggas upp som en flodvåg. Hennes andra ben lade hon själv runt hans midja, drog honom djupare. Hans rörelser blev snabbare, hårdare. Sammeten under henne klistrade sig fast vid hennes svettiga hud.

Hon kom med ett långt skrik som hon inte ens försökte tygla. Hela kroppen ryckte under honom. Han fortsatte röra sig genom hennes orgasm, lät henne rida ut den, och kom själv strax efter med ett djupt vrål mot hennes hals och fingrarna djupt i hennes höfter.

De andades hårt tillsammans. Han stannade ovanför henne en lång stund, hans mask fortfarande på, hennes också. Sedan lutade han sig ner och kysste henne, långsamt och eftertänksamt, som någon som tackar för någonting värdefullt.

Han reste sig, klädde på sig metodiskt. Hon låg kvar och såg på honom. När han var färdigklädd lutade han sig över henne en sista gång och kysste hennes panna ovanför masken. Sedan vände han sig om och lämnade rummet utan ord.

Hon låg kvar i en lång stund, naken, masken fortfarande på, och kände sitt eget hjärta. Hon skulle aldrig veta vem han var. Det var hela poängen.