Mellan bokhyllorna

Damm dansade i det gyllene ljuset från det höga fönstret högt uppe i det övergivna biblioteket. Hon satt på det breda ekbordet mellan högar av gamla böcker, kjolen uppdragen till midjan, benen brett isär, bara i en tunn sidenblus som föll ner över axlarna. Han stod på knä framför henne, ansiktet begravt mellan hennes lår, tungan långsam och dyrkande längs varje veck.

Hon lutade sig bakåt på armbågarna, håret spred sig som mörkt siden över läderinbundna volymer. Varje gång han sög mjukt på klitoris drog hon efter andan, höfterna lyfte sig mot hans mun av sig själva. Han tog god tid, slickade, kysste, smakade som om hon vore den enda text han någonsin velat läsa.

När hon inte stod ut längre reste han sig, öppnade långsamt sin skjorta, knapp för knapp, medan hon såg på med mörka, halvslutna ögon. Han lyfte henne ner henne från bordet, vände henne försiktigt om så att kinden vilade mot en öppen bok som doftade av tid och läder. Han smekte längs hennes ryggrad, ner över rumpan, delade henne med båda händerna och gled in i henne långsamt, nästan vördnadsfullt.

De rörde sig i samma långsamma takt som dammkornen föll genom ljuset. Varje stöt var djup, mättad, som om han ville pränta in sig i henne för alltid. Hon sträckte ena armen bakåt, fann hans hand, flätade fingrarna med hans medan han fyllde henne om och om igen.

Hennes andetag blev korta, bröstet pressades mot bordet, boken under henne blev fuktig av svett och tårar av njutning. Han böjde sig fram, kysste henne mellan skulderbladen, viskade något ohörbart mot hennes hud. Det räckte.

Hon kom med ett lågt, darrande ljud som studsade mellan bokhyllorna, hela kroppen spändes och släppte i vågor. Han följde direkt efter, djupt inne i henne, pulsen slog varm och långsam medan han höll henne tätt, tätt.

De blev kvar så, sammanfogade bland damm och gammalt papper, med solen som sakta sjönk utanför fönstret och lät skuggorna växa runt deras stilla, svettiga kroppar.