Nära nog att känna

De satt tätt intill varandra på soffan, filten lätt hängande över deras axlar. Hon lutade sig mot honom, axeln mot hans bröst, och han lade sin arm om henne, drog henne närmare.

Hennes hand glider upp och fann hans, fingrarna flätade sig samman utan ord. Han strök långsamt över hennes handrygg, och hon kände hur varje liten rörelse fick huden att rysa.

Han lutade sig ner, lät pannan vila mot hennes, och de andades samma andetag en stund. Hennes andetag var mjukt, varmt, och han drog henne försiktigt mot sig, så att deras kroppar var i perfekt kontakt.

Hon skrattade tyst när han strök hennes hår bakom örat, och han log, drog henne ännu närmare, så nära att de kunde känna varandras hjärtslag. Händerna rörde sig över rygg, axlar och armar – en upptäcktsresa av närhet, utan att stressa, utan att skynda.

Han böjde sig och kysste hennes kind, långsamt, försiktigt, och hon vände huvudet mot hans, mötte hans läppar med ett mjukt leende. Kyssen var lätt, lekfull, men laddad med all värme och närhet som fanns mellan dem.

De satt där länge, nära nog att känna varje rörelse, varje puls. I tystnaden mellan dem fanns en hel värld av känslor – trygghet, längtan, begär och ömhet – allt sammanflätat i den enkla men perfekta närheten av att bara vara tillsammans.