Natten har bara börjat

Regnet smattrade mot fönstret när de möttes i rummet, där skymningen kastade mjuka skuggor över väggarna. Hon stod nära honom, så nära att värmen från hans hud vibrerade i luften mellan dem. Hans fingrar strök lätt över hennes handled, en elektrisk beröring som skickade ilningar längs hennes ryggrad. Deras blickar låstes, och han lutade sig fram, långsamt, som om han ville ge henne chansen att dra sig undan – men hon gjorde inte det.

Hans läppar mötte hennes, först försiktigt, sedan med en hunger som växte. Hon flätade sina fingrar i hans hår och drog honom närmare, deras andetag blev tyngre, världen utanför försvann. Allt som fanns kvar var deras rörelser, deras närhet, deras tysta löfte om att natten bara hade börjat.