Solnedgångens timme

Den sista skälmen av dagsljus föll snett genom de stora fönstren och målade gyllene strimmor över parkettgolvet. Hon stod framför ett av fönstren i bara en mjuk grå kashmirtröja som hängde lös över hennes lår. Inget annat. Hon höll en kopp te mellan händerna och betraktade hur staden under henne långsamt övergick från guld till rosé.

Hon hörde hans steg bakom sig. Han hade tagit av sig kavajen någonstans i hallen och stod nu i bara den vita skjortan, ärmarna uppvikta till armbågarna, slipsen borta. Han närmade sig henne stillsamt och stannade en armlängd bakom. Hon vände sig inte om. Hon visste att han iakttog henne, hur ljuset spelade i hennes hår och längs hennes nakna lår. Hon böjde huvudet långsamt åt sidan, en stum inbjudan.

Han trädde fram och hans händer fann hennes höft genom kashmiren. Hans läppar fann hennes blottade nacke. Han kysste henne där medan hans händer började utforska henne genom det mjuka tyget. Den ena gled uppåt och fann hennes bröst, kupade det, lät tummen söka upp bröstvårtan som hårdnade omedelbart genom kashmiren. Den andra handen vandrade nedåt och fick fatt i tyget vid hennes höft, började dra det uppåt centimeter för centimeter.

Hon ställde tekoppen på fönsterbänken. Hennes händer var fria nu och hon lade dem ovanpå hans, ledde dem. Han drog tröjan högre upp tills hennes nakna höfter blottades och tyget samlades om hennes midja. Hans hand gled mellan hennes lår bakifrån och fann henne redan varm och fuktig. Hon lutade sig bakåt mot honom. Hennes andetag stockades när hans fingrar började cirkla, först över klitoris, sedan långsamt gled in i henne. Två fingrar, sedan tre, hans tumme arbetade i takt.

Hon stödde sig framåt mot fönsterramen. Det kalla glaset framför henne speglade halvt hennes egen reflektion, halvt staden bortom. Hon såg sig själv lutad framåt, hans hand under tröjan, hans mun mot hennes hals, och kände hetan stiga ytterligare. Hans fingrar arbetade snabbare. Hennes höft började röra sig mot hans hand. Hon såg sin egen mun falla öppen i reflektionen.

Han stannade precis innan hon var nära att komma. Hon protesterade med ett kvävt ljud. Han skrattade lågt mot hennes hår. Sedan hörde hon honom knäppa upp byxorna bakom sig. Hon spred fötterna utan att han behövde be om det. Han styrde in sig i henne med en lång rörelse som fick hennes panna att luta sig mot det kalla glaset. Hon kvitterade ett rop som immade rutan strax framför hennes mun.

Han började röra sig långsamt först, händerna fasta om hennes höfter, hennes rumpa pressad mot hans bäcken vid varje stöt. Tröjan hade glidit ner och bröstet doldes igen, men hans hand smög sig under tyget och hittade hennes bröst igen, formade det, klämde lätt. Hans andra hand höll henne fast vid höften.

Han ökade tempot gradvis. Hennes händer var pressade platt mot fönsterrutan. Hennes andning gjorde en växande dimma på glaset. Solnedgången hade nu nått sitt djupaste skede och rummet var fyllt av en mörk rosa glans som färgade allt på en gång varmt och drömlikt. Hon såg ut över taken och kunde inte hejda sig från att tänka på alla människor där ute som inte hade någon aning om vad som pågick i fönstret ovanför dem.

Han stötte hårdare. Hans hand fann hennes hår och greppade en handfull, drog hennes huvud bakåt så att hon var tvungen att se rakt fram ut över utsikten. Det fick henne att kvitta ett rop. Hans andra hand smög sig mellan hennes lår framifrån och hittade klitoris. Han började cirkla i takt med sina rörelser. Hon visste att hon inte skulle hålla länge.

Värmen byggdes upp som en flodvåg djupt inne i magen. Hennes höft mötte hans, vid varje rörelse. Hon hörde sin egen flämtning, hans tunga andning bakom sig, ljudet av hud mot hud. Hon kom plötsligt med ett långt stön och hela kroppen ryckte mot fönstret. Hennes panna pressades hårt mot det kalla glaset och hon kände sina egna ben skälva.

Han fortsatte några hårda stötar och kom själv strax efter, fingrarna djupt i hennes höft, pannan mot hennes nacke, ett lågt jämmer som dämpades mot hennes hår.

De stod stilla en lång stund. Den sista solnedgången bleknade till en blå skymning utanför. Hennes andedrägt suddade fortfarande ut glaset framför hennes mun. Han kysste hennes axel långsamt och drog sig ur henne. Hon vände sig om och fann hans mun med sin. Kashmirtröjan satt fortfarande skrynklat runt hennes midja.