Som du vill, herrn

Hon satt med rak rygg i stolen, händerna knäppta i knät. Rummet var tyst, förutom ljudet av hans steg mot trägolvet.

”Vet du varför du är här?” frågade han med låg, behärskad röst.

”För att jag var olydig, sir.”

Han log. Inte varmt — utan nöjt. Dominant.

”Ställ dig upp.”

Hon gjorde som hon blev tillsagd. Hans fingrar nådde hennes haka, höjde blicken. ”Du gillar det här. Att bli tillsagd. Att inte ha kontroll.”

”Ja, sir.”

Han drog långsamt upp hennes kjol, blottade hennes spetsunderkläder. Hon stod stilla, väntade på hans nästa drag.

”Böj dig över skrivbordet.”

Kanten var kall mot hennes lår när hon lutade sig fram. Hon hörde hur han lossade sitt bälte. Sekunden efter slog hans hand mot hennes rumpa — inte hårt, men bestämt. Hon stönade till.

”Du ska be om det,” sa han.

”Snälla… straffa mig.”

Hans hand smekte henne först, sedan kom nästa slag — skarpare, skickligt avvägt. Hennes andetag blev tyngre, blicken suddig av åtrå.

Han drog ner hennes trosor långsamt, blottade hennes våta hud och förde två fingrar över hennes klitoris.

”Redan så våt. Du är precis vad jag trodde att du var.”

När han trängde in i henne, hårt och utan förvarning, skrek hon till mot bordsskivan — men hon höll sig kvar, som han ville.

Hans händer kontrollerade hennes höfter. Varje stöt var djup, rytmisk, obeveklig. Hans röst i hennes öra: ”Du kommer inte förrän jag säger det.”

”Ja, sir.”

Han höll henne på gränsen, drev henne dit och tillbaka — tills han äntligen viskade: ”Nu.”

Hennes kropp exploderade under honom, och han kom sekunden efter, med ett gutturalt stön, hårt tryckt mot hennes rygg.

De stod kvar i stillheten efteråt. Hon andades tungt, sänkt över skrivbordet, nöjd och underkastad.

”Du var duktig,” sa han till slut.

”Tack, herrn,” viskade hon och log.