Spelet vid biljardbordet

Rummet var fyllt av mjukt sken från lampan som hängde precis över det gröna biljardbordet. Du stod lutad över bordet, handen stadigt placerad på kanten, medan jag gick långsamt runt dig, mina ögon fastnade på varje kurva i din kropp.

– Tror du att du kan slå mig? viskade jag i ditt öra, och kände hur din nackhår reste sig.

Du svarade inte, bara log med den där självsäkra blicken och fortsatte sikta. Jag kunde inte sluta beundra hur dina höfter rörde sig när du lutade dig ner, hur linnet gled upp och avslöjade lite mer av din bara hud.

Plötsligt lutade jag mig framåt bakom dig, mina händer gled ner längs dina sidor, runt höfterna, medan min hals borstade mot din. Du stelnade till, men släppte inte blicken från klotet.

– Fokus, sa du lågmält, men din röst darrade lite.

Jag log och böjde mig ännu närmare. Mina läppar fann din hals, lämnade små kyssar som fick dig att dra efter andan. Dina händer reste sig och lade sig på mina, som smekte över din midja.

När du gick för att slå, släppte jag tag om dig, men inte utan att låta mitt finger lätt stryka över insidan av ditt lår.

Bollen rullade, men jag såg inte på spelet. Jag såg på dig. På hur dina ögon glittrade av lust och lekfullhet.

– Vem vinner det här spelet egentligen? frågade du med ett snett leende.

Jag svarade inte, bara tog din hand och drog dig närmare bordet, så att du föll in i mina armar.

Biljardbordet blev vår scen för ett helt annat spel – ett där reglerna suddades ut, och lusten styrde.