Ljudet av fest var dämpat bakom de tunga dörrarna. Skratt, glas, musik – allt låg som ett avlägset brus utanför salongen. Här inne var allt stilla. Dovt ljus från takkronan kastade varma skuggor över bokhyllor, gamla porträtt, sammet.
Hon stod vid fönstret, rygg mot rummet, klänningen vit. Inte sin egen. Brudens. En lånad silkesdröm för kvällen, enkel men för fin för att bara bäras som gäst.
Han stängde dörren bakom sig utan ett ljud. Inga ord. Bara deras blickar möttes i spegeln på väggen, och i samma sekund förändrades luften. Det var som om själva rummet höll andan.
Han gick långsamt fram till henne. Steg som inte gjorde anspråk, men som bar en självklarhet. En erfaren tyngd. Hans blick var inte frågande – den var väntande. Som om han redan visste att hon skulle ge efter.
När han stannade bakom henne, rörde han inte vid henne. Än. Bara stod nära nog för att hon skulle känna värmen, hans andning. Hennes hand vilade på fönsterkarmen, knogarna vita.
Första beröringen var knappt en smekning – fingrar mot tyg, mot sidan av låret där klänningen hade en slits. Den gled upp långsamt. Tyg vecklade sig. Hud visades. Bara ett lår, bar under. Hennes andetag ändrade rytm.
Sedan nacken. Hans mun, tung och tyst, vid hennes nacke, precis där håret slutade. Ett enda andetag mot hennes hud fick henne att sluta ögonen.
När han lyfte kjolen bakifrån var det med en tyst precision. Underkläderna – svarta, tunna – blottades som ett svar på något de aldrig sagt högt. Hans hand gled in där, långsamt, självsäkert. Inga frågor, bara svar.
Hennes kropp föll naturligt framåt, händerna mot fönstret, kinden vilade mot glaset som var svalt mot hennes brännande hud. Festen hördes fortfarande – men här, i skuggan, började ett eget firande.
När han tog henne, var det ljudlöst, men med en intensitet som inte krävde röster. Bara rörelse, kropp, vilja. Rytmen mellan dem följde en annan puls än festen där ute – långsammare först, sedan ofrånkomlig. Ett utdraget, förbjudet crescendo.
Och när det var över, lämnade han henne där vid fönstret. Hud mot glas. Andetag som fortfarande skälvde. Hon hörde dörren öppnas, sedan stängas.
Ingen visste vad som skett i salongen.
Men hon visste.
Och varje gång skratt hördes från matsalen, log hon tyst.
"Jag skriver för att låta fantasin röra vid dig."
Jag skriver erotiska noveller där stämningen är riktigt läcker. Jag använder mina vilda fantasier, och egna erfarenheter som inspiration, och jag älskar att skapa berättelser som är heta, lekfulla och fulla av den där laddningen som stannar kvar även efter sista ordet.
