Ensam på knullhögtid

Folk är lite lagom rabiata när det gäller Alla Hjärtans Dag.

Vissa går så all in att man inte vet om man ska skratta eller gråta, man kan bara tänka sig hur överväldigad deras partner måste känna sig av vad de hittar på, presenterna, förberedelserna. Tänker mig att många känner en press där att uppskatta saker man inte egentligen gillar. Man SKA vara romantisk den dagen.

Sen finns det den andra skolan som nästan vill förbjuda högtiden, av hänsyn till alla som inte har någon. Oj stackars dem, skaffa nån då om det är så synd om dig kan man tycka då, ingen tvingar dig att vara ensam. 

Men det finns också en tredje kategori, de som faktiskt har någon, de som är i en relation, men som inte har känslor för den personen mer, och om det finns känslor så är det inte kärlek det handlar om.

Men av plikt och kanske för att man ju SKA vara romantisk den dagen i alla andras ögon, så firar de. Går ju inte att säga på jobbet att nä, älskar inte frugan mer så vi skippar sånt eller nej, gubben attraherar mig inte längre så jag står över att köpa rosor.

Så de firar, och låtsas för en dag. Sen dagen efter så är all den påhittade romansen borta igen.