Fittsamtal

Vi saknar de gamla telefonerna, vi hade så mycket kul med den, Marie och jag, hon var min flickvän då, men en sådan skatt gifter man sig ju med.
Du minns de där telefonerna som man kunde köra över med ett tåg eller spola ner på toaletten utan att de gick sönder, finskt företag, och på den tiden var lurarna mindre, mer strömlinjeformade, nu är de gigantiska och kantiga.
Hur som helst, Marie ringde en dag i början av vår relation till min mobil från sin, men det var svårt att höra henne, burkigt ljud, och hon skrattade som bara den och undrade hur det kändes att vara inne i henne, hela jag.
Det tog ett tag att fatta att hon faktiskt hade mobilen uppkörd i fittan och pratade med mig med munnen så nära hon kunde böja sig ner. 
Jag var på jobbet den första gången, men hon satte igång att smeka fittan och jag kunde riktigt höra kladdet, hur våt hon var, så jag fick springa till personaltoaletten och runka av, två gånger.
Slutade inte där, en gång senare så behövde hon byta nerslitna knappsatsen på luren, de var av gummi då. När killen på verkstaden öppnade luren var den full av torkade halvgenomskinliga flagor, av, just det, torkad fittsaft.
Man såg på honom att det inte var första gången det hände, han visste vad det var.