Det snackas alltid om jakten, att själva jakten för en karl är viktigare än att faktiskt fånga och få en kvinna sa Margit.
De har en massa knep för sig för att försöka få kvinnor intresserade, egentligen funkar inget av dessa knep, men kvinnor antingen vill bli fångade eller så tycker de bara synd om killen i fråga. Fasiken vad klumpig och bortkommen han är, blir jag inte ihop med honom så kommer ju ingen bli det. Den typen av resonemang.
Men är det inte egentligen exakt samma för kvinnor egentligen? Det är själva parningsdansen innan det blir nåt av egentligen som är det roliga.
Jag tänker på om man dejtar nån på nätet till exempel, innan man faktiskt setts så har man alla illusionerna och drömmarna i behåll, man fantiserar ihop att just han är allt man någonsin drömt om, han är rätt, han är perfekt.
Man kan tillåta sig att tänka så, och det är väl egentligen därför nätdejting är så populärt, alla är exakt vad man vill ha, i alla fall så länge man håller det på sajten.
En okänd man, spännande och förförisk så länge han bara finns i cyberrymden, men när han sen väl kommer på ett första besök, då är han bara ännu en som drar in grus under skorna på min nydammsugna matta.
Telefonsexlinje
"Jag skriver för att väcka hetta och begär."
Jag skriver erotiska noveller där hettan får växa, jag utforskar rollspel som ger berättelser liv och använder egna upplevelser och fantasier för att skapa texter fyllda av värme och spänning. Jag skriver om sexfantasier, om känslors rörelse och om hur ord kan kännas som en viskning mot huden.
