Kissängeln

Man trodde inte det fanns änglar, men sen mötte jag min Barbro, min Gyllene Kissängel, så nu vet jag att de finns.
Jag har hela livet varit glad för kisslekar, både att bli kissad på och kissa på min partner, men det är förvånande svårt att hitta en kvinna som VERKLIGEN är med på det. Ofta vill de bara testa lite, mest för att göra mig glad tror jag, man känner inte att de njuter av det. 
Det har varit så hela livet, med flickvänner och fruar, aldrig någon som ville på allvar.
Men sen av en slump hittade jag Barbro, min pissemisse Babbe!
Det var någon som introducerade oss, jag tänkte att visst, man kan gå och ta en fika, se vad det är för en böna i alla fall, jag hade varit singel länge. 
Vi möttes på ett fik i centrum en söndagseftermiddag, satt på uteserveringen, hon verkade trevlig, glad och positiv, inte typen som bara satt och pratade om hur förfärliga exen varit.
Vi satt där länge vid cafébordet, beställde in påfyllning flera gånger, tog både räkmacka och bakelse.
Sen hände det.
Hoppsan, pep Barbro till, nu kom det i trosan tror jag minsann!
Vad? Vad sa du? Vad hände? Jag hängde inte alls med.
Jag kissade på mig minsann, sa hon glatt.
Här? Nu? Vid bordet? 
Ja! Så kan det gå sa hon, jag gör det ofta ska du veta.
Då och där visste jag att hon var kvinnan för mig. Jag tittade ner, en stor blöt pöl under hennes stol, och under hela bordet.
Och på den vägen har det varit, Barbro blöter ner soffan, sängen, bilsätena och allt däremellan och jag kunde inte vara gladare.