Kladdigt

Det är det värsta jag vet suckade Ann, för jag vet hur det blir, varenda förbaskade gång, mer jobb för mig.

Och det värsta är att han inte fattar det, han står där med ett leende från öra till öra och tycker nog att jag känner mig som lyckligaste tjejen i världen, lägger huvudet på sned och säger men Ann, du har ju glädjetårar i ögonen gumman. 

Tårarna har han rätt i, men inte är de där av glädje.

Han brukar säga ett par dagar i förväg att han planerat nåt romantiskt, och då vet man att helvetet är på väg att bryta lös.

Ibland är det mindre grejer, ibland slår han på stort, men det blir alltid kladd av det, merarbete. För mig då.

Och det är underligt hur även den minsta grejen kan bli katastrof. Han köpte en så kallad romantisk blomma på ett av möbelvaruhusen, tog hem den, och den var full med spinnkvalster som infekterade alla mina plantor som dog.

När han lagar en romantisk middag, så tar det timmar, något jag svängt ihop på en halvtimme, men allt i köket används, alla pannor och kastruller och slevar. Och gissa vem som får diska det sen.

Så jo, Alla Hjärtans dag nästa år kommer jag resa bort, ensam.