Mannen i spegeln

Jag är inte den du tror jag är, du är den du tror jag är.

Och det är ju sant. Folks människokännedom räcker inte längre än näsan är lång, bokstavligt talat.

För där deras egen personlighet tar slut, där finns det bara tomrum, eller speglingar rättare sagt, för alla är ju som just JAG eller hur? Hur jag tänker, tycker och känner, så är alla andra också.

Negativa tänker negagativa saker om alla andra, positiva tänker positiva saker om andra.

Intelligenta tror att alla är som de och häpnar ständigt över hur de som egentligen är mindre begåvade kan misslyckas så kapitalt, gång på gång.

Och det som gör det hela än mer förvirrat är att ingen själv kan se vilken kategori de tillhör.