Rövrosor och fläskiga anus

Det är många som gillar röv, om det ska vara fläskigt dallrande röv eller en smäcker tränad röv, det är olika, men mycket fokus på arsla har det blivit.

Men för mig personligen, förklarade Torbjörn, så är det ju detaljen i mitten som är det väsentliga. Torbjörn fuktade läpparna och fick något drömskt i blicken, drog ut på orden när han sa, Den lilla rosetten. 

Oj, att ligga med huvudet mellan någons ben, rövhålet bara några centimeter från min mun, min näsa, mina ögon, DET ät himmelriket. Lukten, synen, smaken, känslan, ren perfektion.

Ett underbart ljusrosa anus, tajt men ändå fläskigt, bäst är om själva hålet liksom sticker ut, som ett litet bildäck ska det se ut där mellan skinkorna, som en knapp. Man ska lockas att bita i ett rövhål bara men ser det. Tjocka kanter som bara BER om att bli nafsade. 

Utputande, utstående, darrande, väntandes på penetration. 

Den ljuvliga doften av fuktigt kött, svaga aningar av salt, och andra hemligheter. 

Man låter fingrarna smeka över hålet, ser hur det rycker till, sluter sig hårdare, men vet att det till slut kommer öppna sig villigt.

Man låter tungan spela över den rosa härligheten, den ljuvliga smaken, doften. 

Sen kan man inte vänta längre, man måste in.