Rövskådaren

Mogens har alltid varit förtjust i röv, det har aldrig rått nån tvekan där.

I ungdomen minns Mogens hur han tyckte om att se skinkorna röra sig under kjolarna på kurskamratarena på universitetet.

De långa trapporna från vestibulen upp till våningarna där föreläsningarna gavs, var alltid Mogens favorit på dagen. Att långsamt långsamt gå upp för trappstegen, med härligt gungande rumpor framför sig, antingen ganska fritt skumpande under en kjol eller mer åtsnörda under jeans. Man kunde se hur halvorna jobbade, gneds mot varandra där under denimen. Gick nästan att höra ljudet av gnidandet.

Sen mindes han tjejen han faktiskt satt bredvid när professorn föreläste. Hon brukade ha korta kjolar, och speciellt på varma dagar kunde Mogens höra hur hennes lår och nederdel av skinkorna fastnat i stolen, fastklistrade med svett, för när hon reste sig tog hon lite tid på sig, vickade lite på rumpan för att komma lös, och ljudet var ljuvligt.

Mogens trodde det var allt, men en gång fick hanför sig att titta på avtrycket hon måste lämna på stolen. Och då såg han att avtrycket avsölöjade en sak till. Tjejen hade inga trosor på sig, han kunde se fukt från klykan på stolen också. Mogens lät pekfingret glida över det våta och slickade sen av fingret.