Singel resten av livet

Jag satt på en station och väntade på ett tåg som var försenat, bakom mig på bänken satt två karlar i sextioårs åldern och pratade.

INNAN jag skilde mig, sa den ene, så tänkte jag att mitt livs största misstag var att jag gift mig med Helena, men nu i efterhand, tre år efter skilsmässan, så inser jag med all önskvärd tydlighet att skilja mig var mitt livs största misstag.

Herregud, om man vetat då vad man vet nu, när man signerade skilsmäsopappren och kände sig glad och fri och tänkte att nu börjar livet igen. Snacka om att man bedrog sig.

Vem skulle vara intresserad av mig nu? Man är en gammal tomte, för sent att börja om, lönnfet, hår på fel ställen, inte på rätt ställen. En ung tjej vill ha en sån karl för att sen kunna skratta med kompisarna och säga att hon ridit gubbkuk, binder hon sig vill hon ha en jämnårig självklart, har inget gemensamt med en gubbe.

En jämnårig kvinna, hon är antingen änka eller skild, i båda fallen är de sig själva nog, de njuter av livet, förverkligar sig själva, kvinnor, de behöver inte en man som en man behöver en kvinna.