Sopsäcksmannen

Henrik hade vanligt vaniljsex när han var yngre, men kände att något saknades, han hade ingen som helst aning om vad, så han testade en massa olika saker, en massa, men inget gav honom det där han kände att han behövde.
Sen en gång bröt han armen, och flickvännen han då hade lindade in hans arm och axel så att gipset inte skulle bli vått när han duschade. 
Henrik gillade det.
Så han började experimentera med plast. Han använde sån där klibbig genomskinlig plast som man har på rulle hemma, för att täcka över mat. 
Det var ok, men ändå inte helt vad han sökte. 
Sen en dag var han nere i soprummet i fastigheten, och när han såg de stora svarta sopsäckarna stå där fyllda med sopor, så visste han med ens. 
Han hittade en tom säck på golvet, tog den snabbt och stoppade den innanför tröjan som en skatt, och sprang sen hela vägen upp för trapporna.
Han kom in till sig, tog av alla kläderna och öppnade säcken. Han klev i den och slöt den sen inifrån över huvudet. 
Lukten av plasten, värmen, det frasande ljudet, mörkret. Perfektion. 
Sen den dagen ber han flickvänner ta med sig en rulle sopsäckar när de kommer.