
![[@title]](https://res.cloudinary.com/redhatholdings/image/fetch/w_900,h_519,c_fill,q_auto,f_auto/https://www.pornolinjen.se/uploads/agentblog/verklig-men-anda-inte.jpg)
Torkel är min slav, han kommer på onsdagseftermiddagarna. De två timmarna jag piskar honom till lydnad är vad jag ser av honom. Jag vet ingenting om honom i övrigt.
Men jag såg honom ute, för första gången någonsin i veckan, han såg inte mig, han skulle förresten inte känna igen mig utan läderhuvan.
Men det var inte så mycket Torkel som personen han var med som man såg. De satt ner på en bänk, han åt en glass och personen bara satt där. Jag tittade länge, och ju längre jag tittade ju mer övertygad blev jag att Torkel tagit med sin sexdocka på stadstur. Den var i kvinnokläder, men såg mer ut att egentligen vara en man.
Torkel smekte den mellan benen. Det såg utsom om han lät ett finger slinka in mellan benen på varelsen också. Ingen reaktion. Den satt som förr.
Men sen reste den sig upp och sa Kom vi går.
Jag var nära hjärtstillestånd.
En livslevande sexdocka. Snacka om att ha kakan och äta upp den.
"Jag skriver för att väcka hetta och begär."
Jag skriver erotiska noveller där hettan får växa, jag utforskar rollspel som ger berättelser liv och använder egna upplevelser och fantasier för att skapa texter fyllda av värme och spänning. Jag skriver om sexfantasier, om känslors rörelse och om hur ord kan kännas som en viskning mot huden.



