Bli en bättre lyssnare

Jag har trehundra högskolepoäng. Det är rätt mycket. I alla fall med tanke på att jag inte har en enda examen. Jag har läst litteraturvetenskap, religion, folkhälsovetenskap och litterär gestaltning. Bland annat. Nu läser jag psykologi. Jag har läst två år, och har tre år kvar. Om jag fullföljer utbildningen dvs. Bland annat så kommer jag ju bli en bättre lyssnare.

Äldre människor som vet hur många kurser jag läst säger att det är positivt att jag har många intressen. De är snällt av dem att säga så, men sanningen är att jag har inga intressen. Vissa brygger eget öl, vissa spelar tv-spel, vissa går på konserter, sjunger i band, gör makramé. Vissa drejar lerkrukor, vissa skriver haiku, vissa bakar surdegsbröd. 

Jag läser kurser och funderar över vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har ingen jävla aning om vad jag ska bli. Jag är inte bra på något speciellt, förutom quizkampen. Men jag är inte ens bra i alla kategorierna. Fordon och trafik kan jag inte alls. Men jag blr bli en bättre lyssnare oavsett.

På psykologutbildningen får vi lära oss att det är viktigt att lyssna och att bli en bättre lyssnare. Som psykologer får man inte komma med råd. Om en framtida patient skulle fråga mig ”Ska jag dumpa min pojkvän?”, så får jag inte svara ”ja, han är en idiot.”. Jag får inte heller säga ”tror du han varit något för mig?”, och allra minst får jag ställa mig upp, knäppa i takt med fingrarna och brista ut i ”Lyssna till ditt hjärta som vet vad du känner. Det finns ingen annan än du som bestämmer. Lyssna till ditt hjärta du har allt inom dig, det finns inte någon som kan ta det ifrån dig.”. Det är synd, för det hade varit roligt.

Det bästa en psykolog kan göra är alltså att lyssna. Kom ihåg det, för det är skitbra att kunna lyssna även om man aldrig kommer jobba som psykolog och tjäna åttahundra spänn i timmen. När din vän berättar om ett problem så berättar inte din vän för att hon vill att du ska hjälpa henne att hitta en lösning på problemet, hon vill berätta om problemet för att det får problemet att kännas mindre efteråt. Att prata om känslor gör känslorna mer greppbara, och inte lika jobbiga och farliga. Lösningen på ett problem blir förvånande ofta synlig så fort du sagt problemet högt.

Allra viktigast för att bli en bra psykolog är att hitta patienter som tycker om dig. Undersökningar har visat att den viktigaste faktorn för om huruvida en terapi fungerar eller ej, är om personkemin mellan en terapeut och dess patient fungerar. Detta är ganska logiskt, då det säger sig självt att en hipstervänster inte skulle kunna gå i terapi hos en moderat. Troligen skulle inte heller Peter Siepen ha förtroende för och kunna gå i terapi för Carola, även om det varit fullt möjligt även för Carola att läsa femhundra psykologipoäng.

Jag håller på att skriva min kandidatuppsats i psykologi nu, det är därför jag rabblar upp så många psykologitermer. Jag tänker psykologi twentyfourseven nu. Nej, just ja, det heter inte det längre. Det heter att man gör något trettioett. Trettioett är vad tjugofyra och sju blir om man adderar dem. Jag tycker förresten att det är ett roligt uttryck. Trettioett. 

När jag inte tänker kandidatuppsats 31, så tänker jag på Adam eller Tom. Mest på. Adam. Eller. Tom. Eller båda två ihop. Eller båda två ihop med mig. Äh, jag vet inte. Om både Adam och Tom hade varit lika upp över öronen i mig, som jag är i dem, så vet jag inte vem jag hade valt. Kanske hade jag valt båda? En gång gjorde jag det. Jepp, det är sant. Jag har haft en trekant. Men inte med Adam eller Tom alltså, utan Karim och Anders. Jag minns inte om det var bra eller dåligt. Det var nog inget särskilt egentligen, men det är kaxigt att ha haft en trekant.

Jag skryter ofta om min trekant. Jag brukar låtsas att den är en hemlighet och något som jag skäms lite för när jag berättar om det, typ ”Du... vill du veta en sak? Det är jättehemligt, men jag har faktiskt haft en trekant”. Personen som jag berättar för blir alltid superintresserad, och vill veta så mycket som möjligt. Jag brukar berätta så ärligt jag kan, och ofta säger jag också ärligt att det inte var så speciellt. 

Jag tycker om att säga att det inte var så speciellt, för det får personen jag berättar för att undra ännu mer – ”Om hennes trekant inte var så speciell, då måste hon ha ett helt sjukt crazy sexliv.” Det har jag inte. Har aldrig haft, och kommer aldrig att, eller det kanske jag kommer ha. Det vet jag inte än. Men jag har inte haft det hittills i alla fall.

Jag har bara haft sex med fyra personer. Jag skriver ”bara” eftersom jag vet att det är under medel, det vet jag för att jag smsade en fråga till 118800 superbillig nummerupplysning igår. Jag skrev ”Hur många har den genomsnittlige tjugofyraåringen haft sex med?”, 118800 superbillig nummerupplysning svarade åtta. Åtta personer alltså. Det är dubbelt så många som jag haft sex med. 

Undrar vad killar tycker om det? Tycker de att det är gulligt, eller tycker det att det är skumt att man är så oerfaren? Det är svårt det där, att ha haft sex med rätt antal personer. Om någon frågar mig hur många jag har haft sex med så ljuger jag alltid. Utan undantag alltså, jag ljuger ALLTID. Jag säger att jag haft sex med så många personer som jag tror att personen som frågar tycker är lagom. Den siffran kan variera väldigt kan jag lova. Jag har haft sex med både två, tjugoen, tolv, och sju personer det senaste året, t.ex. Observera att jag oftast ljuger uppåt.