Telefonsex – När fantasin blir verklighet

Telefonsex kan ibland kännas mer intensivt än att mötas på riktigt. Rösten, orden och fantasierna bygger upp en närhet som suddar ut avståndet. Det här är berättelsen om en natt när två röster smälte samman och lät fantasin bli nästan fysisk.

Telefonen lyser upp, och jag ser ditt namn. Redan innan jag svarar vet jag att det här samtalet kommer bli något annat än bara prat.

– Hej… säger jag lågt.
– Hej du, svarar du, och jag hör att du redan ler.
– Vad vill du göra ikväll om du vore hos mig? frågar jag, nästan som om jag redan vet svaret.

– Jag vill att du berättar hur det skulle vara, säger du. Och jag vill höra allt.

Jag blundar och låter bilden växa fram.
– Du öppnar dörren utan att knacka. Jag står där i en tunn klänning, barfota. Du går fram, lägger händerna runt min midja och kysser mig som om du har väntat hela dagen.

– Jag skulle känna hur värmen från din kropp går rakt igenom tyget, svarar du. Jag skulle trycka dig mot väggen och låta händerna glida över din rygg.

Fingrarna drar långsamt över magen under täcket, som om det redan händer.
– Du följer mig till sovrummet. Ljuset är dämpat. Jag sätter mig på sängkanten, och du står framför mig – stadig, långsam.

– Jag skulle dra upp klänningen och låta händerna smeka dina lår. Sedan skulle jag kyssa dig mellan benen, känna hur varm du är för mig.

Jag andas tyngre. Fingrarna hittar mig, rör sig långsamt.
– Jag känner det… din mun, din värme.

– Sprid benen mer, säger du lågt.

Jag lyder utan att tveka. Plötsligt är jag både här i sängen med telefonen mot örat – och där med dig, där dina händer håller mig fast och din kropp är nära.

– Jag lägger dig ner, säger du. Jag kysser dig långsamt, håller dig på plats så att du bara kan ta emot.

– Jag vill ta emot allt, viskar jag.

– Gör det nu… rör vid dig som om det är jag.

Fingrarna följer din rytm, styrda av din röst. Andningen är tung på båda sidor. Fantasi och verklighet har smält samman – jag kan känna tyngden av dig ovanpå mig, trots att du inte är här.

– Jag är så nära, säger jag andfått.
– Släpp taget nu, säger du. Jag vill höra hur du ger dig till mig.

Värmen exploderar. Vågen pulserar genom kroppen, och jag stönar högt i luren. På andra sidan hör jag hur din andning bryts, som om du känt det samtidigt.

Vi ligger tysta en stund. Allt finns redan i våra andetag.
– Nästa gång behöver vi inte låtsas, säger du lågt.
– Då låser jag inte ens dörren, svarar jag, fortfarande varm och darrig.