Bagarens första timmar

03.10
Mjölet låg som snö över bänkarna när Ebba kom in genom bakdörren. Ugnarna hade stått på sedan midnatt och bakstugan var het som en sommardag. Hon knöt förklädet och fann Anton redan vid degtråget, med underarmarna täckta av vitt och skjortan öppen i halsen. 

03.40
Han visade henne hur degen skulle vändas, hur man lutar sig in i den med hela kroppen. Hon ställde sig bredvid honom och knådade i samma rytm. Deras axlar möttes vid varje slag, och värmen från ugnen fick huden att glänsa. En mjölstrimma löpte över hans nyckelben. Hon såg på den längre än hon behövde. 

04.15
Degen fick vila under en linneduk. Det blev tyst i rummet, bara jäsningens svaga sus och ugnens dova brummande. Anton lyfte handen och strök bort mjöl från hennes kind, och tummen stannade vid hennes mungipa. Hon andades ut mot hans handled. 

04.30
Hon kysste honom först, långsamt, med smak av kaffe och socker. Han lyfte upp henne på arbetsbänken, där mjölet följde med överallt, över hennes lår, över hans bröst när hennes fingrar öppnade skjortan. Kläderna föll bort bit för bit. Hans mun fann hennes hals och sedan hennes bröst, och hon böjde sig mot honom med ryggen mot den ljumma kakelväggen. De rörde sig tätt ihop, djupt och jämnt, som ett arbete som ingen ville avsluta, tills hon hörde sitt eget namn mot sin axel. 

05.20
Brödet hade fått för mycket värme. Skorporna var mörkare än vanligt, nästan svarta i kanterna. 

06.00
Första kunden kom in och köpte två av dem. Hon sa att de var de bästa hon ätit.