Ficklampans cirkel

Sida 1
Ellinor satt längst bak i bussen när den stannade för gott. Snön hade stängt vägen över fjället, föraren gick ut för att ringa, och kvar i den mörka kabinen fanns bara hon och mannen i sätet snett framför, Rasmus, som hade en termos och ett pannband med lampa. 

Sida 2
Han delade kaffet utan att fråga. Koppen var het mot hennes handflator, och när han räckte över den rörde fingrarna vid hennes. Hon märkte att ingen av dem drog undan handen direkt. 

Sida 3
Kylan kröp in genom rutorna. Han föreslog att de skulle sitta tillsammans under hans sovsäck, för värmens skull, och hon svarade att det var ett praktiskt förslag. Sovsäcken luktade rök och cederträ. Hans axel låg tung mot hennes, och hon hörde hans andetag i det tysta mörkret. 

Sida 4
Pannlampan lyste en liten vit cirkel på taket. Hon sträckte sig upp och släckte den. Då fanns bara känseln kvar: hans hand som sökte sig under hennes jacka, hennes läppar mot hans kind som var kall och sedan inte kall alls. De fick varandra ur lager efter lager, ylle, fleece, bomull, med fumliga, skrattande rörelser, tills huden möttes och det kändes som att komma in efter en vinter. 

Sida 5
Sätet var för smalt, så de lade sig i mittgången på hans jacka. Hon låg över honom, hans händer vilade på hennes höfter och styrde henne långsamt, och bussen knarrade svagt för vinden. Hennes hår föll över hans ansikte. Hon kände sin egen puls i hela kroppen, i halsen, i handflatorna mot hans bröst, och när hon till slut tappade andan gjorde han det också. 

Sida 6
Ljuset från plogbilen sköt över taket i gult och orange. De hann klä sig, nästan. Föraren knackade på dörren och frågade om alla mådde bra. 

“Utmärkt”, sa Ellinor.