Skiftbyte på Lasarettet

Avdelning 4, 21.55
Mira stämplade in med kall näsa och en termos som ännu var het. Nattsköterskan hon skulle avlösa, Jonatan, satt vid expeditionen med uppkavlade ärmar och en journalbunt framför sig. Korridoren låg tyst, bara droppställningarnas hjul och en avlägsen ventilation.

Avdelning 4, 23.30
Alla sov. De gjorde ronden tillsammans, två gestalter i det dämpade nattljuset. Vid varje dörr stannade de och lyssnade. Hans axel mot hennes när de böjde sig över samma papper. Hon kände doften av tvål och handsprit och något varmt under, något som bara var han. 

Förrådet, 01.15
Hon skickade ner honom efter kuddar. Det gick inte bra. Hyllorna stod trångt, dörren föll igen bakom dem, och i halvmörkret mellan lakan och filtar blev avståndet plötsligt för litet. Hans hand sökte hennes handled och hittade pulsen, som slog snabbare än den borde. “Hög”, sa han lågt. “Tyvärr, ja”, sa hon. 

Hon drog honom mot sig. Kyssen var försiktig först, sedan inte alls. Rocken föll till golvet, sedan hans tröja, och hennes fingrar följde bröstkorgens linje som om hon letade efter något hon visste fanns där. Han lyfte henne mot hyllan, en trave rena lakan gav efter under henne, och de rörde sig tyst, långsamt, med munnarna mot varandras hals för att inte väcka någon. Hennes ben slöt sig om honom. Hans andetag bröts mot hennes öra.

Avdelning 4, 02.40
Larmet på rum sju gick. Falskt, som det visade sig. De gick dit tillsammans, med rufsigt hår och fel knappar i fel hål. Avdelning 4, 06.05 Dagpersonalen kom. Rapporten löd: natten lugn, inga avvikelser. 

Mira skrev under. Jonatan hade redan lagt en ny kudde på hennes stol.