Brev från växthuset

Kära Viggo, du bad mig skriva ner det medan det var färskt, så här kommer det.

Du hade lovat visa mig orkidéerna i det gamla växthuset bakom slottet, och jag trodde att det skulle bli en timme. Glaset var immigt av värme. Luften låg tung och söt, och den fuktiga jorden luktade nästan som hud. Du gick före mig mellan bänkarna, och jag minns hur din skjorta klibbade mot ryggen.

Du stannade vid en blomma med djupröda kronblad och sa att den bara öppnade sig på natten. Jag ställde mig bredvid dig, så nära att min arm snuddade din. Det räckte. Hela kroppen reagerade på den lilla beröringen, och jag hörde att du drog efter andan.

Du vände dig om långsamt. Dina fingrar följde linjen av min nyckelben, ner över tyget, och blusen blev fuktig mot huden redan innan du hunnit knäppa upp den. Jag lutade mig bakåt mot trälådan med ormbunkar, och bladen kittlade mina överarmar när du kysste mig.

Vi tog oss ner på stenplattorna, där svalkan under mig mötte hettan ovanför. Din mun fann min hals, mitt bröst, magens mjuka sluttning. Jag grep tag i din axel och kände musklerna arbeta under skjortans våta tyg. Droppar föll från taket över oss, och ingen av oss brydde sig. Du rörde dig över mig med ett lugn som nästan var ett löfte, och jag svarade med hela min vikt, med fingrarna i ditt hår, med ett ljud jag inte visste att jag kunde göra.

Efteråt låg vi kvar och såg månen stiga över glaset. Blomman bredvid oss hade öppnat sig.

Kom tillbaka nästa fredag. Jag har redan sagt till trädgårdsmästaren att växthuset behöver tillsyn på kvällen.

Din Saga