Hissen mellan våningarna

Kontorsbyggnaden låg tom så här sent på kvällen, bara det svaga surret från ventilationen bröt tystnaden när Sofia väntade på hissen efter ett långt möte som dragit ut på tiden. Dörrarna gled upp, och där stod Erik, kvar från samma möte, en blick i hans ögon som avslöjade att han inte tänkte på jobbet längre.

De klev in tillsammans, och knappt hade dörrarna stängts förrän han tryckte på stoppknappen, vände sig mot henne med en beslutsamhet som fick hennes andetag att fastna. Han förde en hand mot hennes kind, drog henne närmare, och kysste henne djupt medan hans andra hand fann hennes midja, pressade henne mot hissens spegelvägg.

Kjolen kröktes uppåt under hans otåliga fingrar, och han lyfte ena hennes ben över sin höft för att komma närmare. Blusen öppnades knapp för knapp medan hennes egna händer arbetade sig genom hans skjortknappar, ivriga att känna huden därunder. Ljuset ovanför flimrade svagt, kastade ett kallt sken över deras alltmer nakna kroppar.

Han lyfte henne mot väggen, benen slöt sig runt honom medan han öppnade sina byxor med en snabbhet född ur otålighet. Föreningen kom med kraft, fick henne att bita sig i läppen för att kväva ljudet som annars skulle ekat genom hisschaktet. Rörelserna var intensiva från start, drivna av rädslan att någon skulle kalla på hissen, en spänning som gjorde varje sekund mer laddad.

Hon grep tag i hans axlar, mötte varje stöt med stigande häftighet, medan svetten pärlade mellan deras sammanpressade kroppar. Klimax kom snabbt över dem båda, en våg som fick henne att pressa ansiktet mot hans hals för att dämpa ropet, medan han skälvde mot henne i sin egen frigörelse.

De rätade till kläderna hastigt, andfådda och leende, innan han släppte stoppknappen och hissen fortsatte sin färd nedåt som om ingenting hänt.