Elden i stugans mörker

Snön föll tätt utanför den lilla fjällstugan, och brasan sprakade som enda ljuskälla i rummet där Isabelle satt insvept i en filt. Gabriel kom in med ved i famnen, la den bredvid spisen, och satte sig sedan tätt intill henne på det mjuka fällskinnet.

Kylan utanför gjorde värmen mellan dem mer påtaglig. Han drog undan filten sakta, blottade hennes axlar för elden, och lät fingrarna spåra vägen dit hans blick redan vandrat. Hennes andning förändrades genast, blev tyngre, mer väntansfull, medan hans läppar följde samma spår som fingrarna nyss ritat.

Tröjan lyftes över hennes huvud, och han beundrade henne ett ögonblick i eldens fladdrande sken innan han drog av sin egen. Bar hud mot bar hud framför brasan, en kontrast mellan kylan i luften och glöden mellan deras kroppar. Hon sköt honom bakåt, klättrade upp över honom, tog kontroll med en beslutsamhet som fick honom att flämta till.

Höfterna sänkte sig sakta, tog emot honom djup för djup medan hon fann sitt eget tempo. Han grep tag om hennes höfter, guidade rörelsen medan eldens värme lekte över deras svettiga hud. Rytmen växte, hennes rörelser blev mer intensiva, huvudet bakåtböjt medan ljud av njutning fyllde det lilla rummet.

Han satte sig upp, mötte henne bröst mot bröst, ökade takten underifrån medan hon höll fast om hans axlar. Spänningen byggdes hos dem båda samtidigt, en gemensam stigning mot samma punkt, tills den till slut brast och lät dem båda ge efter för skälvningarna.

De sjönk ner tillsammans på fällskinnet, andfådda, medan brasan fortsatte sitt sprakande sällskap och snön fortsatte falla tyst utanför fönstret, ovetande om värmen som just delats inne i stugan.