Paketet från Gävle

Betyg: fem stjärnor. Jag vet att man ska skriva om leveranstid och förpackning, men jag börjar någon annanstans.

Paketet låg i hallen när jag kom hem från jobbet, en brun kartong utan avsändare som skvallrade om något. Jag ställde det på köksbänken och lagade middag först, bara för att bevisa något för mig själv. Pastan blev överkokt. Jag åt ändå, med kartongen i ögonvinkeln som en gäst som väntar tålmodigt i soffan.

Sedan tände jag lampan vid sängen, den med den varma skärmen, och öppnade locket. Silkespapper, ett mörkt vinrött foder, och där låg den, slät och tyngre än jag trott. Silikonet var mjukt som insidan av en handled. Jag höll den en stund mot kinden och kände hur kall den var, och hur snabbt den tog värme från min hand.

Regnet knackade mot fönsterblecket. Jag lät fingrarna följa formen, den svaga kurvan, den lilla knappen vid basen. Första vibrationen kom som ett kattspinn mot handflatan, sedan starkare, ett djupt och jämnt brummande som fick mina lår att blir varma innan den ens nått fram.

Jag kröp ner under täcket. Det tog tid, och jag unnade mig varje minut av den. Andningen blev kortare, tyngre. Ett ben vek sig av sig självt. Den fann rytmen innan jag gjorde det, och jag lät den leda, tills hela rummet smalnade till en enda punkt och ljudet jag gav ifrån mig förvånade mig själv.

Efteråt låg jag kvar med hjärtat bultande mot revbenen och skrattade tyst i kudden.

Laddningskabel medföljer. Tyst nog för tunna väggar. Kommer köpa en till till min syster, fast hon får aldrig veta vem den kom ifrån.