Innan första kaffet

Hon vaknade tidigt en lördagsmorgon, innan väckarklockan, innan något ljud från staden utanför fönstret. Den första gråa skymtningen av gryning hade just börjat färga rummet. Han sov fortfarande bredvid henne, hans rygg vänd mot henne, hans andetag djupa och jämna.

Hon låg en stund och betraktade hans rygg. Hans skulderblad rörde sig svagt med varje andetag. Hans hår var rufsigt mot kuddvaret. Det var nuförtiden ett av hennes favoritögonblick av honom, när han var helt avslappnad och hon kunde se honom utan att han visste det.

Hon rörde sig närmare. Hennes bröst pressade sig mot hans rygg och hon lade armen om hans midja. Han mumlade någonting otydligt i sömnen men vaknade inte. Hennes hand vilade mot hans mage en stund, kände hans hud varm under hennes finger. Hon kysste hans skuldra långsamt.

Hans andetag förändrades en aning men han öppnade inte ögonen. Hon log mot hans hud och fortsatte. Hon kysste sig nedåt över hans axel, sedan tillbaka uppåt mot hans nacke. Hennes hand strök hans mage i lojla rörelser och gled gradvis nedåt.

Han var halvhård när hennes hand fann honom. Hon log igen och slöt handen om honom långsamt. Hon hörde hans flämtning, fortfarande tjock av sömn. Hans höft rörde sig svagt mot hennes hand. Hon började röra handen i lugna långa strykningar.

Han vände sig långsamt om mot henne. Hans ögon var fortfarande halvslutna, dimmiga av sömnen. Han log mot henne, ett trögt mjukt leende, och hon kysste hans mun. Hans tunga arbetade lat in mellan hennes läppar. Han smakade morgon och sömn och henne själv från i går kväll.

Hans hand fann hennes höft och drog henne närmare. Hon kände honom hård mot sitt lår. Hon hjälpte honom att vända sig helt om så att han låg över henne. Han stödde sig på armbågarna ovanför henne och tittade ner på henne. Hans hår var fortfarande rufsigt och hennes hand sträckte sig upp och svepte tillbaka det från hans panna.

Han trängde in i henne med en lång lugn rörelse. Hon flämtade till mot hans mun. Han stannade en stund, fortfarande halvt i sömnen, och hon kände hur hans kropp gradvis vaknade fullt ut. Hans rörelser började långsamt, lojla och avsiktliga. Det var ingen brådska. Lördagsmorgnar tillhörde dem.

Hon kände hur hennes egen kropp svarade på hans rytm. Hennes ben krökte sig om hans midja och hon mötte hans rörelser med små lyft av höften. Hans mun fann hennes hals och han kysste henne där medan han fortsatte stöta långsamt. Hans hand vandrade upp och fann hennes bröst, kupade det, hans tumme arbetade hennes bröstvårta i samma lugna rytm.

Den första grynningen växte gradvis ljusare. Hon kunde se hans drag tydligare nu, hans ögon mörka och fästa vid hennes. Han stötte djupare och hon kvitterade ett mjukt ljud. Han kysste henne igen och hans tunga var långsam mot hennes.

Det fanns ingen hast i någonting. De rörde sig tillsammans utan ansträngning, kropparna kände varandra så väl efter alla år att alla rörelser var nästan instinktiva. Hennes hand vandrade över hans rygg och kände hans muskler arbeta under huden. Hans hand fann hennes och de flätade fingrarna samman mot kudden bredvid hennes huvud.

Hon kände värmen byggas upp gradvis. Det var ingen flod, mer som en långsam uppgång. Hans rörelser ökade en aning men förblev kontrollerade. Hans tumme på hennes andra hand fann klitoris mellan dem och började cirkla.

Hon kom med en mjuk lång stön mot hans mun. Hennes muskler drog sig samman runt honom. Han släppte sig själv strax efter med en djup utandning mot hennes nyckelben.

Han stannade kvar ovanför henne en lång stund. Han kysste hennes panna. Sedan rullade han av henne på sidan och drog henne med sig så att hon hamnade i hans famn. Hennes huvud vilade mot hans bröstkorg. Hans hand strök hennes axel långsamt.

De somnade om båda två. När hon vaknade igen var solen redan ovanför hustaken och det var dags för det första kaffet.