Biblioteket efter stängning

Lampan över lånedisken var den enda som fick stanna tänd. Karin hade stannat kvar för att sortera returer, och Henrik, som skötte nattstädningen, hade ett ärende bland hyllorna längst bak, i avdelningen för geologi och sjöfart, dit ingen gick.

Luften där var torr och sötaktig, damm och gammalt papper och limmade ryggar. Karin klev upp på den lilla trappstegen för att nå översta hyllan, och steget gungade. Två händer fångade henne om midjan innan hon hunnit säga något. De blev kvar.

Hon vände sig om på steget, så att hennes ansikte hamnade ovanför hans. En bok föll från hyllan och landade med en mjuk duns på mattan. Ingen böjde sig efter den. Henrik bar på doften av citrusrengöring, och hans tumme följde linjen längs hennes höftben genom den tunna blusen, fram och tillbaka, som om han läste något blindskrift.

Det tog tid att komma ner från steget. Hon gled längs hans bröst, knapp för knapp, och hyllans kant skavde lätt mot hennes rygg när han lutade henne bakåt. Någonstans tickade en radiator. Hennes andetag blev ljud, och hans mun mot hennes nyckelben blev ett svar på en fråga hon aldrig ställt.

Golvet var mjukt av en lång röd gångmatta. De sjönk ner mellan två rader av atlaser, omgivna av gamla kartor över hav som ingen längre seglade, och hon höll sig fast i hans skjorta medan värmen steg, steg, och de tysta hyllorna lyssnade.

Karin glömde bort att räkna returerna. Henrik städade den kvällen aldrig i just den avdelningen.

Sedan, när hon äntligen reste sig, hittade hon boken som fallit. Den hette Fyrar längs norrlandskusten. Hon lånade ut den till sig själv och tog med den hem.