Regnig torsdag

Hon hade kommit hem från jobbet genomvåt och arg. Hennes paraply hade vänt sig ut och in vid busshållplatsen och hon hade fått gå de sista kvarteren utan skydd. Hennes hår klistrade sig mot pannan när hon klev in i hallen. Hon slängde av sig kappan utan att hänga upp den och började dra av sig skorna i en irriterad rörelse.

Han hörde henne från köket. Han kom ut i hallen med en handduk i handen, hade tydligen hört hennes ankomst och förstått tillståndet. Han räckte fram handduken till henne utan att säga något. Hon tog emot den och började torka sitt ansikte och hår.

Hon hade inget tålamod kvar för dagen. Hennes blus var genomblöt och klibbade obekvämt mot hennes hud. Hon började knäppa upp den medan hon fortfarande stod i hallen. Han märkte hennes otålighet och hjälpte henne, tog över knapparna med snabbare fingrar än hennes egna kalla.

När blusen föll till golvet drog hon själv av sig kjolen och strumporna. Hon stod i bara underkläderna i den lilla hallen och kände hur kylan från regnet fortfarande satt djupt i henne. Hon huttrade till. Han märkte det och tog hennes hand utan ett ord, ledde henne mot badrummet.

Han hade redan satt på badet, hörde hon nu när de kom in. Vattnet rann lugnt och badrummet var redan dimmigt av ånga. Han hade hört henne försöka få upp ytterdörren genom det dåliga låset och förstått att hon skulle behöva värme.

Hon stirrade på honom en sekund. Hon hade inte ens hunnit klaga än och han hade redan lagt allt rätt. Hon kände hur hennes ilska smalt undan en aning, ersatt av någonting tröttare och mjukare.

Hon klädde av sig resten av kläderna och klev ner i badet. Det heta vattnet bet i hennes kalla hud först men hon hittade snabbt rätt komfort, sjönk ner tills bara hennes huvud och axlar stack upp. Hon stängde ögonen. Hon kände hur värmen långsamt löste upp spänningen i hennes kropp.

Han satte sig på badrumsmattan bredvid badet. Han räckte henne ett glas vin från en låg pall hon inte hade märkt tidigare. Han hade förberett det också. Han hade tydligen sett vädret på morgonen och förstått att hennes resa hem skulle bli besvärlig.

Hon drack en klunk och såg på honom. Hans hår var rufsigt som det alltid var hemma, hans tröja gammal och bekväm. Han log mot henne, lite tyst, lite trött efter sin egen dag.

Hon berättade om sin. En kund som hade ändrat sina krav i sista sekunden. En kollega som hade lämnat henne i sticket på ett möte. Bussen som hade varit försenad och sedan paraplyet som hade dött vid busshållplatsen. Hela dagen hade bara varit en lång kedja av små frustrationer.

Han lyssnade utan att avbryta. Han kommenterade på rätt ställen, instämde i hennes ilska där den var berättigad, skämtade lätt där det fanns utrymme för det. Hon kände hur de små stenarna inom henne en efter en lossnade och föll undan.

När hon hade pratat sig tom var badvattnet inte längre lika hett. Han räckte henne en stor handduk när hon klev ur. Hon svepte in sig i den och kände sig som om hon hade fötts om. Han ledde henne in i sovrummet där han hade lagt fram hennes mjuka pyjamasbyxor och en av sina egna tröjor som hon tyckte om att låna.

Hon klädde på sig medan han gick ut till köket. När hon kom ut bar köket dofter av någonting med ingefära och citron. Han hade gjort soppa, samma soppa han alltid gjorde när hon var nere, en enkel kycklingsoppa som hans farmor hade lärt honom som tonåring.

De åt vid det lilla bordet i köket. Hon hade fortfarande inte sagt mycket sedan badet. Hon behövde det inte. Han verkade förstå.

Efter middagen satte de sig på soffan med en filt mellan dem. Regnet utanför fortsatte falla mot fönstret. Han hade tänt en lampa med varmt ljus i hörnet. Hela rummet kändes inneslutet och tryggt.

Hon lutade huvudet mot hans axel. Han slog sin arm om henne. De såg ingenting särskilt på teven men det spelade ingen roll. Hennes ögonlock blev tunga och hon slumrade till mot hans tröja.

När hon vaknade var det redan halv tio. Han hade tydligen suttit stilla hela tiden, inte rört sig för att inte väcka henne. Hon gnuggade sina ögon och såg upp på honom. Han log mot henne.

Bättre, frågade han.

Hon nickade. Ja. Mycket bättre.

Han kysste hennes panna. Sedan reste han sig och drog henne med upp. De gick mot sovrummet tillsammans. Hon borstade tänderna medan han bäddade upp sängen för natten. När hon kröp ner under täcket välkomnade hon hans varma kropp bredvid sig som om hon inte hade sett honom på dagar.

Han slog sin arm om hennes midja. Hennes rygg passade perfekt mot hans bröstkorg, samma form de hade ramlat in i tusentals gånger förut. Hans andetag var lugnt mot hennes hår.

Regnet fortsatte slå mot fönstret. Hon stängde ögonen och kände sig själv glida in i sömnen utan motstånd. Den dåliga dagen hade lösts upp under hans omsorg. I morgon skulle vara en ny dag och hon visste att hon skulle möta den.

Just nu fanns det inget annat än hans värme och regnets ljud och hennes egen lugna andning som långsamt blev djupare och djupare.