Verkstaden efter arbetstid

Maskinerna hade tystnat för kvällen, bara det svaga suset från ventilationen kvar i den stora verkstadslokalen när Linda stannade kvar för att slutföra sina ritningar. Robert kom ut från sitt kontor, händerna fortfarande fläckade av olja, och satte sig på bänken bredvid hennes.

Han granskade skisserna över hennes axel, kommenterade något om måtten, men hans röst dog bort när hon vände sig mot honom, avståndet mellan deras ansikten plötsligt för kort för att ignorera. Han förde undan en hårslinga från hennes kind, lät fingrarna dröja mot huden längre än nödvändigt.

Hon lutade sig framåt först, mötte hans läppar i en kyss som smakade av väntan som byggts under veckor av flyktiga ögonkast över ritbordet. Han drog henne ner från pallen, in i sitt knä, medan hans händer redan sökte sig under hennes overall, fann huden som väntat därunder.

Dragkedjan gled ner, och plagget föll ner till midjan medan han kysste sig nedåt längs halsen, axlarna, tills läpparna fann brösten och fick henne att gripa tag i hans axlar med ett lågt ljud. Overallen hamnade helt på golvet, och han lyfte henne upp på arbetsbänken bland de kvarglömda verktygen.

Hans egna kläder försvann snabbt, och han placerade sig mellan hennes lår, förenade dem med en rörelse som fick henne att kasta huvudet bakåt mot den kalla väggen bakom. Takten byggdes stadigt, höfter som möttes i en rytm som ekade svagt genom den tomma lokalen, blandades med deras egna tunga andetag.

Hon lindade benen hårdare om honom, drev honom djupare, kände spänningen stiga tills den till slut brast och sköljde genom hela kroppen. Han följde henne strax efter, kroppen darrande mot hennes i den efterföljande stillheten, medan de kvarglömda ritningarna låg spridda och bortglömda på golvet runt omkring dem.