Väntrummet efter stängning

Kliniken hade stängt för dagen, men Rebecka satt kvar i personalrummet och sorterade papper när hon hörde dörren öppnas. Anders stack in huvudet, den sista patienten redan skickad hem, och något i hans blick fick henne att lägga ifrån sig pennan.

Han gick fram utan brådska, ställde sig bakom stolen hon sutto på, och lät händerna glida ner över hennes axlar, masserade bort spänningen från en lång arbetsdag. Hon lutade huvudet bakåt mot hans mage, blundade ett ögonblick innan han böjde sig ner och kysste henne upp och ner, tvärtom mot vad hon förväntat.

Stolen snurrades runt, och hon reste sig för att möta honom, drog av hans rock medan han i sin tur öppnade blusens knappar en efter en. Skrivbordet bakom dem svepte tomt förutom några papper som fick flytta på sig när han lyfte upp henne och satte henne på kanten.

Kjolen sköts uppåt, och hans händer utforskade insidan av hennes lår innan han drog henne närmare kanten, positionerade sig mellan hennes ben. Hon lutade sig bakåt mot armbågarna, mötte hans blick medan han långsamt förenade dem, en rörelse som fick henne att flämta till och sluta ögonen av njutning.

Takten var mjuk först, nästan varsam, men växte snabbt i intensitet när otåligheten tog över dem båda. Papper föll till golvet obemärkt medan skrivbordet skakade lätt under deras rörelser. Hon grep tag om hans nacke, drog honom närmare, viskade uppmuntrande ord medan höfterna mötte hans i stigande takt.

Klimax kom i en gemensam våg som fick dem båda att darra, kropparna spända mot varandra i det tysta rummet. De stannade så en stund, andningen sakta lugnande sig, innan skratt bröt tystnaden och de började plocka upp de spridda papperen tillsammans.