Regnet som förenade två

Taxin hade precis kört iväg när Nathalie sprang de sista metrarna genom skyfallet mot entrén, klänningen redan genomblöt. Marcus väntade i trappuppgången, log åt hennes uppenbarelse innan han drog henne in i sitt varma famntag.

Han kysste henne innan hon ens hann torka bort vattnet från ansiktet, händerna redan i rörelse längs hennes ryggslut. Dörren till lägenheten stod öppen bakom dem, men ingen av dem brydde sig om att stänga den förrän de snubblat in i hallen tillsammans, munnar sammanflätade, andetag redan tunga av förväntan.

Den våta klänningen klibbade fast mot huden, och han drog den över hennes huvud med viss möda, avslöjade henne bit för bit medan kylan fick henne att rysa, snart ersatt av värmen från hans händer. Hon slet upp hans skjorta, knappar som studsade mot golvet i deras otålighet att komma varandra närmare.

Han lyfte henne mot väggen i hallen, hennes ben lindade sig runt hans midja medan han fumlade med sitt bälte. Föreningen kom djup och plötslig, fick henne att kasta huvudet bakåt med ett ljud som ekade genom den tomma lägenheten. Regnet fortsatte smattra mot fönstren, ett vilt ackompanjemang till deras egen intensitet.

Rörelserna byggdes snabbt i styrka, drivna av veckors saknad och kvällens våta möte. Hennes naglar drog spår längs hans rygg, hans grepp om hennes höfter hårdnade medan takten ökade, båda jagande samma punkt av frigörelse. Hon nådde den först, en våg som fick henne att bita honom i axeln, och han följde strax efter med en sista djup rörelse.

De sjönk ihop mot väggen, andfådda och fortfarande sammanflätade, medan regnet utanför visade inga tecken på att avta och deras kläder låg utspridda över hallens golv.