Champagnen

Hon hade dukat upp på balkongen. Två glas, en flaska champagne i en silverkylare, levande ljus i lyktor som skyddade lågorna från vinden. Stadens ljus blinkade nedanför dem. Hon bar en kort vit klänning utan ärmar och ingenting annat.

Han kom ut till henne med en handduk fortfarande runt höfterna efter duschen. Hans hår var fuktigt. Hon log och räckte honom ett glas. Bubblorna steg snabbt i det smala glaset.

De drack utan brådska. Hon satt med korslagda ben på en av stolarna och lät klänningen glida upp över låren. Hon märkte hur hans blick följde tyget. Hon tog en stor klunk champagne och behöll vätskan i munnen, lutade sig sedan fram och kysste honom, lät den kalla drycken rinna in i hans mun. Han slukade den och henne på en gång.

Han drog henne från stolen ner i sitt knä. Hennes klänning åkte upp och blottade allt under. Hon kände hans hud direkt mot sin, bara handduken mellan dem och inte länge till. Hennes händer fann handdukens knut och drog isär den. Den föll åt sidan.

Hon hällde lite champagne i sin hand och förde den till hans bröstkorg, lät vätskan rinna nedåt. Sedan lutade hon sig fram och slickade upp den. Hennes tunga gjorde långsamma cirklar över hans hud. Hans hand fann hennes nacke och drog henne närmare.

Han tog flaskan från kylaren och hällde några droppar mellan hennes bröst. Hon flämtade till av kylan. Han följde droppspåret med tungan, först över hennes nyckelben, sedan ner mellan brösten, och slutligen tog han ena bröstvårtan i munnen genom det tunna tyget. Hennes huvud föll bakåt.

Hon reste sig från hans knä, lät klänningen falla från axlarna, och stod helt naken framför honom i nattens svala luft. Sedan klev hon över honom igen. Hon förde sig själv ner över honom långsamt, fångade hans flämtning med ett leende. Hon började röra höfterna i smala cirklar.

Han greppade hennes höfter, hjälpte henne uppåt och nedåt. Champagneglaset stod fortfarande på bordet bredvid dem, glömt. Hennes bröst guppade vid varje rörelse och han fångade ena bröstvårtan med munnen igen, sög hårt medan hon red honom.

Hennes rörelser blev hetare, mer brådskande. Hon klamrade sig om hans axlar, hennes panna mot hans. Nedanför fortsatte staden som om ingenting hände, och det fick det hela att kännas ännu mer som en hemlighet.

Hon kom skälvande, kvävde ropet mot hans mun. Han följde efter omedelbart, fingrarna borrade in i hennes höfter, ett djupt brummande ljud mot hennes hals.

Champagnen stod kvar och blev varm.