Loggbok, natt till lördag

22.10. Vind 3 m/s från sydväst. Ankrat i vik norr om Hanö. Skepparen (Jonas) sover inte. Jag inte heller.

23.00. Himlen klarnade. Skrovet klucka mot vågorna, jämnt som ett hjärta. Jag satt i sittbrunnen med en filt runt axlarna och såg honom stå i fören och dra in lina, ryggen böjd, tröjan uppdragen en bit över byxlinningen. Det är märkligt hur man kan segla tre dagar med en person och först den fjärde natten lägga märke till hur hans nacke ser ut i månljus.

23.40. Han kom aktern. Satte sig bredvid mig utan att fråga. Hans lår mot mitt, varmt genom oljekläderna. Jag kände doften av salt och tjära och kaffe. Ingen av oss sa något om vädret.

00.15. Jag tog hans hand och la den innanför filten. Hans fingrar var kalla och grova av rep. Jag lät dem lära sig mig långsamt, revben för revben, tills jag drog in luft genom tänderna och han log mot min tinning.

00.50. Vi tog oss ner i kajutan. Det är trångt där, tak som man slår huvudet i, en brits som precis rymmer två. Jag fick honom på rygg bland sjökort och sovsäckar. Lampan svajade i sin krok och kastade ljus över hans bröst, upp och ner, upp och ner. Jag satt över honom och bestämde takten själv, och båten rörde sig under oss som om den förstod.

01.30. Rörelserna blev djupare. Jag höll mig fast i bordskanten, han i mina höfter. Någonstans slog ett block mot masten, tick, tick, tick, och jag hörde mig själv, högre än jag tänkt, ut över vattnet.

02.05. Stilla. Hjärtfrekvens ej mätbar. Ankaret höll.

06.00. Soluppgång. Skepparen sover. Jag har ändrat kursen i loggen till “obestämd”.