Balkongen mot gryningen

Festen inne var fortfarande igång, musik som dunkade genom väggarna, men Ida hade smitit ut på balkongen för lite luft. Staden låg tyst under henne, gryningen bara en aning av ljus vid horisonten.

Filip hittade henne där, en flaska vin i handen som han räckte över utan ett ord. Hon tog en klunk, gav tillbaka den, och deras fingrar möttes ett ögonblick längre än nödvändigt.

"Trött på festen?" frågade han.

"Trött på alla utom en person där inne."

Han log, ställde ner flaskan på räcket, och steg närmare. Kylan i luften märktes knappt längre, ersatt av värmen som redan börjat byggas mellan dem. Han förde en hand mot hennes midja, drog henne försiktigt mot sig, och kysste henne medan musiken från festen fortsatte dunka avlägset genom glasdörren bakom dem.

Hon öppnade hans skjorta med snabba fingrar, ivrig efter att känna huden hon beundrat hela kvällen från andra sidan rummet. Han svarade genom att dra av hennes klänning över huvudet, lät den falla ljudlöst mot balkonggolvet medan gryningsljuset sakta förstärktes bakom dem.

De sjönk ner mot den bekväma soffan i balkongens hörn, dold från insynen av de höga växterna som ramade in utrymmet. Han placerade sig ovanför henne, kysste sig nedåt över halsen och brösten innan han fann henne redo, förenade dem med en djup, långsam rörelse som fick henne att gripa tag i hans rygg.

Takten byggdes i takt med ljuset som sakta tog över himlen, varje stöt synkroniserad med musikens avlägsna bas genom väggen. Hon mötte honom stöt för stöt, andetagen tyngre, tills vågen inom henne steg och brast samtidigt som hans egen frigörelse kom.

De blev liggande så, hud mot hud i det gryende ljuset, medan festen inne sakta tonade ut och en ny dag tog sin början över staden.