Stentrappan

Månljuset träffade de gamla stenarna. Hon satt på ett av de breda trappstegen, kjolen redan uppdragen. Han stod ett steg lägre, mellan hennes öppna ben. Hans händer for upp längs låren, kalla fingrar mot varm hud. Sedan öppnade han henne. Fingrarna gled in. Hon lutade sig bakåt mot det kalla stenpartiet bakom.

Han sänkte huvudet. Tungan ersatte fingrarna. Den arbetade långsamt, slickade upp all fukt, sög in den svullna knoppen. Stenarna under henne kändes hårda och kalla. Hon greppade kanten, höfterna lyfte sig. När hon började darra reste han sig.

Byxorna öppnades. Kuken tryckte mot henne. Han gled in i ett enda långt drag. Hon kände hur den kalla stenen kontrasterade mot hans hetta. Han började röra sig. Stötarna var tunga, varje rörelse fick hennes rygg att pressas mot stenen. Ljudet av hud mot hud blandades med vinden.

Hon kom först. Kroppen spändes, vätska rann ner över steget under. Han fortsatte. Lyfte hennes ben högre, gick djupare. En andra våg kom snabbare. Hon greppade hans axlar, naglarna bet i tyget.

Han vände henne om. Hon stod nu böjd framåt, händerna mot det övre steget. Han gick in bakifrån. Nu med mer kraft. Hennes bröst gungade fritt i den svala luften. Han nådde runt och masserade den ömma knoppen tills hon skakade igen.

Han tömde sig djupt inne i henne. Varm sperma fyllde, rann ut längs låren och ner på den kalla stenen. De blev stående så en stund, andfådda, medan månen fortsatte lysa över trappan.